Fruktträdgården

Fruktträden har sin givna plats i varje trädgård som är tillräckligt stor. Vem vill inte kunna mumsa på de fantastiska svenska äpplena (vem vill ha Golden Disgusting?) eller annan frukt som päron, plommon och körsbär? Om nu inte den svenska handeln kan fylla behovet av god frukt, se till att fixa det själv i din egen trädgård!! Själv gjorde jag slag i saken och högg i princip ner alla träd som fanns sen tidigare på tomten. Därefter valde jag mycket noga bland alla fina sorter (det var sannerligen inte lätt!) och planterade ett antal fruktträd. Nu några år senare börjar de faktiskt redan att ge frukt! Se nedan vilka sorter som jag valde!

(Informationen har jag hämtat från bland annat Frukt & Grönt Främjandets hemsida www.fruktochgront.se, Anton Nilsson's utmärkta bok "Våra äppelsorter" samt från boken "Fruktträd II i ICA-förlaget's serie Trädgården).

Katja är en tidig höstsort som mognar i september och går att lagra en knapp månad innan frukten blir för mjölig. Sorten är svenskt och har korsats fram på Balsgård. Grunden är James Grieve och Worcesterparmän. Sorten har rätt god härdighet och kan odlas inom zon I-III. 1966 släpptes äpplet ut i handeln. Det är medelstort med rundat kägellik eller äggrund form med tydlig avplattning på undersidan. Skalet är tunt, matt och med vacker intensiv röd färg som täcker hela frukten. Äpplet mognar i september och går i gynnsamma fall att lagra ända till i slutet av november. Fruktköttet har syrlig smak och är vitt och saftigt men äpplet tenderar att bli mjöligt mot slutet av hösten.. Katja är ett mycket gott dessertäpple. Sorten finns hos mig som en av sorterna på ett familjeträd (sorten i toppen av trädet på bilden till höger högst upp).

Åkerö är en mycket gammal svensk äppelsort som härstammar från Åkerö säteri i Södermanland. Moderträdet finns fortfarande i livet och anses nu vara minst 300 år gammalt. Det ger fortfarande frukt. Ett tag var trädet så dåligt så att man på 1880-talet var nära att hugga ned det men det räddades av Hushållningssällskapets länsträdgårdsmästare som beskar det och gödslade det varefter det repade sig.

Åkeröträdet är mycket härdigt och har alltså klarat exempelvis de svåra krigsvintrarna utan problem. I början av 1900-talet var äpplet Sveriges mest odlade frukt och fortfarande finns många träd kvar, särskilt i Mälardalen. Trädet är mycket starkväxande. Frukten har en mycket karakteristisk avlång form med en matt lila färg som delvis täcker frukten. Äpplet skall plockas i början av oktober och det kan ätas under november och december. Frukten är mycket god och fruktköttet är fast och saftigt. Tyvärr kan man få vänta länge på frukten (8-10 år efter plantering är inte ovanligt) och bördigheten kan därefter vara mycket variabel år från år. Mitt familjeträd har dock inte brytt sig om detta (sorten finns längst ner på trädet på bilden till höger högst upp) utan gav mig en stor skörd enligt ovan redan efter tre år!

Signe Tillisch planterades första gången av greve Tillisch i Danmark och uppkallades efter dennes dotter. I källmaterial kan man hitta att sorten dragits upp genom kärnsådd av länsgreve A. Rantzau Rosenvold. I hans trädgård fanns moderträdet kvar på 1930-talet. Sorten började spridas 1889 och blev snabbt omtyckt i Danmark,Tyskland och Sverige. Den är odlingshärdig ända upp i Norrland (zon I-IV).
.
Äpplet är stort med rundat kägellik form och tillplattad undersida. Kraftiga åsar över hela frukten. Grundfärgen är gröngul, ibland med svagt orange eller starkt röd rodnad på solsidan. Skalet är tunt, fett och glänsande. Jag har hittills endast fått ett enda äpple (år 2000 - se ovan och på grenen till vänster på familjeträdet på bilden till höger högst upp) men äpplet var kolossalt (500 gram!).
Fruktköttet är gulvitt eller grönvitt, ganska löst och saftigt. Smaken är söt, svagt syrlig med fin arom.  Äpplet kan plockas i början av oktober och frukten håller sig ett par månader under bra lagringsförhållanden. Tyvärr kan sorten angripas svårt av äppelskorv, särskilt under regniga år.

Signe Tillisch är en mycket god dessertfrukt (enligt min mening, det kanske bästa dessertäpplet som finns i Sverige!) men passar också ypperligt i matlagning t ex i sallader, som ugnsstekt, kompott, grytor, pajer och kakor.

Ingrid Marie har fått sitt namn efter dottern till den lärare, K. Madsen, som en gång hittade trädet på Westfyn i Danmark. Ett litet träd växte, troligen från fröplantor av ett Cox´s Orange, upp bland hallonplantor. Detta hände omkring 1910 och nu är det en av de mest odlade sorter i vårt land. Trädet är tämligen härdigt (zon I-III) men det bör få ett rätt varmt läge. Frukten behöver nästan ingen presentation eftersom den är så välkänd. Den har rund form och kraftigt brunröd färg med ljusa punkter. Smaken är frisk och fin med lätt kryddad arom (konkurrerar enligt min mening med Signe Tillisch och Cox Orange om titeln det godaste svenska äpplet!).

Ingrid Marie har god hållbarhet och kan i regel lagras ända in i januari månad. Plocka äpplena i början av oktober och slå helst in frukten i papper för att förhindra uttorkning. Se upp med gloesporiumröta och se över äpplena med jämna mellanrum för att plocka bort angripna frukter. Främst är äpplet en ypperlig dessertfrukt men den kan även användas i sallader, kakor och pajer.

Detta äpple är kanske det godaste vinteräpplet i Sverige enligt min mening. Äpplena är i regel ganska små men i gengäld så är smaken desto intensivare.
Färgen är gulgrön men dess solbelysta sida blir ofta vackert rödorange. Hållbarheten är god och efter nedplockningen i oktober kan man lagra äpplena ända fram till januari. Sorten kommer ursprungligen från England.

Detta äppelträd är dock ganska krävande. Sorten kräver ett förhållandevis milt klimat (zon I-II) så den bör ha ett skyddat och varmt läge. Jag planterade mitt träd som ett spaljeäppelträd mot en vägg som vetter mot sydsydväst. Detta har än så länge gott bra men läget är kanske lite väl blåsigt. Ännu har jag inte fått någon större skörd men år 2001 fick jag en handfull äpplen (de första sen planteringen 1997) som var stora och fina så det ser lovande ut. Ett spaljeäppelträd kräver en speciell skötsel, bl a beskärning flera gånger under växtsäsongen så det kräver lite jobb. Orkar du inte med denna skötsel så låt bli spaljelösningen för ett illa skött spaljeträd ser verkligen risigt ut.

James Grieve lär härstamma från en engelsk äppelsort Potts Seedling och har fått sitt namn efter uppdragaren. Sorten började spridas 1890 och blev tidigt prisbelönt av Royal Horticultural Society i London. Sorten är vanlig i Sverige (zon I-III) och förekommer upp till Mälardalen.

Sorten James Grieve växer på ett svagväxande träd (vilket är viktigt ifall du  har en liten tomt) med tidig och mycket rik bördighet. I min trädgård ger trädet (som nu är cirka 25 år gammalt) jämna och stora skördar år från år. Frukten är medelstor med en gulgrön bottenfärg och en rödstrimmig solsida. Fruktköttet är gulvitt, saftigt och har fin arom. Stora välutvecklade exemplar med fin rödgul färg är ofta mycket goda och lämpar sig utmärkt som dessertfrukt. Frukterna bör plockas ner i slutet av september.

Den stora nackdelen med denna äppelsort är den mycket begränsade hållbarheten (ofta bara cirka en månad). År 2000 fick jag en fantastiskt fin skörd med upp till tio lådor äpplen som dessutom var helt fria från insektsangrepp. Glad i hågen plockade jag ner äpplena i slutet av september och placerade dem utomhus på en nordsida och täckte över dem. Men, redan efter ett par, tre veckor fick jag börja kassera en stor mängd äpplen och i mitten av november fanns inga ätbara exemplar kvar. Detta var exceptionellt tidigt för de brukar normalt sett kunna hålla november månad ut men denna höst var tydligen alltför varm(?). Det känns ju naturligtvis bra kymigt att behöva kassera så mycket äpplen, speciellt också med tanke på att det är de finaste och största exemplaren som blir dåliga först. Äpplena mjuknar från skalet och sedan inåt i äpplet vilket är lite ovanligt jämfört med andra äpplen som i regel brukar ruttna inifrån kärnhuset och utåt.

Jag har lärt mig efterhand att denna åkomma brukar betecknas "mösk" (en skånsk term) och tyder på att trädet har en form av kalkbrist. Kommersiella odlare besprutar till och med träden med kalklösning för att råda bot på detta. Som privatodlare kan man ju knappast göra detta men man kan åtminstone försöka att mark-kalka under trädet så att trädet inte står i för sur miljö.

Är det någon som kan ge fler bra tips för hur man kan förlänga lagringsperioden för dessa äpplen så vore jag mycket tacksam för äpplet är ju som sagt oerhört gott!

Läs mer om äpplen:

Allmänt:
                 Virtuella floran: Apel
                 LivsmedelsSverige om äpplen
                 Frukt och Grönt Främjandet (välj äppelsort)
                 Fruktexperten om äpplen

Böcker om äpplen:
                             Kärnhuset: Boken "100 älskade äpplen" och andra böcker

Om beskärning av fruktträd:
                                               Cillas beskärningstips

Äppelproducenter:
                               Äppelriket

Äppelrecept och annat:
                                     Susannes äppelsida (inklusive äpplekonst från Kivik)
                                     Ulriksdals äppelmust
                                     Höst i stugan - Äppelrecept