Fruktträdgården - Päron

Bland fruktträden har päronen en framträdande plats och precis som för äpplena så finns en otrolig massa sorter. Päronet är också mycket användbart för inläggning och för diverse bakverk så du som har päron i trädgården skall skatta dig lycklig. Men, att föredra är ändå att äta dem som de är. Det finns en del sorter med gudomlig smak och sötma, med fruktkött som liksom bara smälter i munnen. Andra kan bjuda på lite mer tuggmotstånd men ha en utsökt arom ändå. Skall man säga något negativt om päron så skulle det vara den något begränsade hållbarheten. Många sorter blir snabbt övermogna och då kan päronet istället för att vara saftigt och smakrikt bli mjöligt och oaptitligt. Välj gärna en sort som mognar lite senare på hösten för dessa sorter håller sig också lite längre än de tidiga sorterna. 

Själv satsade jag på ett familjeträd med fyra sorters päron eftersom min begränsade tomt satte vissa gränser för fruktodlandet. Men - precis som för äpplena - rekommenderar jag verkligen familjeträd eftersom detta ger möjlighet att testa flera olika sorter trots en tämligen liten trädgård. Dessutom begränsar man då skörden för varje enskild sort då ju flera päronträd skulle kunna ge alldeles för mycket frukt att ta hand om när träden blivit uppvuxna. Med lite tur så kan man också hoppas på att åtminstone någon päronsort ger bra skörd under varje enskilt år. Hade man planterat enbart ett träd med en utvald sort skulle ju utfallet kunna bli väldigt varierande år från år.

Skötseln av päronträd liknar väldigt mycket skötseln av äppelträd (exempelvis vad gäller beskärning). Allmänt sett är det ofta så att gamla päronträd och päronsorter (exempelvis gråpäron) är tämligen kraftigväxande och lite besvärliga att hantera ur skötselsynpunkt. Modernare sorter behöver inte vara lika kraftigväxande, naturligtvis beroende på vilken grundstam de har, och även här kan valet av ett familjeträd göra att träden inte blir så vidlyftiga.

Päronträd är inte helt problemfria och de drabbas ofta av insektsangrepp och sjukdomar som kan vara rätt besvärliga. Absolut allvarligast är päronpesten som dock inte drabbat Sverige på rätt länge nu. Päronpesten är en bakteriesjukdom och visar sig så att de yttersta skotten vissnar och svartnar på päronträdet. Angreppet blir i regel så allvarligt att trädet dör och då päronpesten är starkt smittsam innebär det oftast att hela bestånd slås ut. Detta förklarar att det råder allvarliga införselrestriktioner för päronträd och andra värdväxter för päronpest (rosenkvitten, oxbär, hagtorn, kvitten, japansk mispel, äppelträd, rönn, oxel och några fler) i Sverige. Päronpesten är vanlig i Mellan-Europa men på senare tid har den inte förekommit i Skandinavien.
En mer vanlig men lindrigare åkomma är päronrosten som är en svampsjukdom. Den ger brandgula fläckar på bladen. I allmänhet är angreppen inte så farliga och påverkar inte skörden nämnvärt men vissa år kan vara värre än andra. Päronrosten uppträder p g a ett egendomligt "samarbete" mellan päronträd och enväxter Juniperus (framförallt sorten Sävenbom). Svampen värdväxlar mellan dessa träd. Det betyder att om man tar bort enväxter inom en radie på cirka 100 meter slipper man i regel angreppen. Om detta inte går kan man åtminstone försöka borsta eller skära bort det brandgula gelerost som bildas av svampsporerna på enarnas grenar.
Till sist kan man nämna att en del insektsangrepp eller virussjukdomar kan försämra kvaliteten på päronen. Det kan ge hårda knölar i päronen (s k Stensjuka). Det finns också en svampsjukdom som angriper frukterna och ger svarta fläckar (päronskorv). Ett tidigt angrepp av pärongallmyggan i blomningstid kan också medföra att karten svartnar och ramlar av. Ta bort dessa snarast och låt de inte ligga kvar för insekterna förpuppas annars i marken och kommer tillbaka nästa år igen.

Nedan följer en beskrivning av alla mina sorter:

Som grundträd för mitt familjeträd sitter sorten Göteborgs diamant. Utseendet på frukterna kan variera lite som synes ovan. I regel är de mogna frukterna ljust gröngula, möjligen med någon sida (solsidan) i en lite rödare eller lila färg. Sorten mognar tidigt (september) och det gäller att passa på att äta snabbt annars blir de lätt mjöliga när de blivit övermogna.

Sorten Greve Moltke är en gammal klassisk sort som ger utomordentlig goda och saftiga päron. Som mogna blir päronen lite mer gröngula än exemplaret ovan. De mognar rätt sent (oktober-november) och håller sig ganska länge. Ett mycket gott dessert-päron och också mycket användbar till inläggning.

Likheterna mellan Greve Moltke och Esperens Herre är stora, både i utseende och i smak. Kanske är Esperens Herre ett ännu godare päron med en utomordentlig, något sötaktig smak och en utsökt arom. Tyvärr drabbas sorten (som synes också ovanstående exemplar) ofta av päronskorv.

Denna sort har jag ännu inte fått någon skörd av på mitt familjeträd men jag väntar med spänning. Sorten mognar rätt tidigt (september-oktober) och har kort hållbarhet. Päronet blir ljust gulgrönt med en brunröd solsida. Fruktköttet är vitt, sött, saftigt med något grov konsistens.

Läs mer om päron:

Allmänt:
                Virtuella floran: Päron
                LivsmedelsSverige om päron
                Odlingstips.com om päron
                Odla.nu: Frågor om päron

Om beskärning av fruktträd:
                                              Cillas beskärningstips

Päronproblem och sjukdomar:
                              Om päronpest

Köpställen:
                   Ebe Plant