Schersminen (inte Jasmin som ju är något helt annat) är helt enkelt ett måste i en svensk trädgård. Det finns knappast någon trädgårdsväxt (inte ens Syrenen) som kan tävla med Schersminen när det gäller den doft den sprider. Underbar! Doften av svensk sommar! Därför kallas den också Doftschersmin (Philadelphus coronarius). Det finns också ett antal varianter, till exempel Kameliaschersmin (med dubbla blommor och lite mer upprätt växtsätt) och Smultronschersmin (lite lägre och med doft lite mer åt smultron).

Själva blomman (se nedan) är rätt så oansenlig men som sagt så har den en helt oemotståndlig doft. Växten är mycket härdig och den tål nästan alla jordar och förhållanden. Så har du plats för den (busken kan bli cirka två-tre meter både på höjden och bredden) så får du inte tveka.

Denna buske bör beskäras sent på vintern för att den inte skall bli för yvig och vidlyftig och för att hålla den in en vacker form med mycket blommor. Gör helt enkelt så att du skär bort ett par-tre av de allra äldsta grenarna ända nere vid marken då busken har blivit ungefär 4-5 år och fortsätt sedan så med ett par års mellanrum. Då gynnas nybildning av grenar vilket ger en tät och fin buske med mycket blommor. Busken är annars tämligen lättskött. Ibland kan rätt kraftiga bladlusangrepp (företrädesvis av den svarta sorten) göra att skottspetsarna slutar växa och böjer sig men det gör i allmänhet inget för buskens fortsatta levnad. Den kommer tillbaka nästa år till synes oberörd av dylika angrepp.

Läs mer om Schersminen:

Allmänt:
             Odla.nu: Frågor och svar om prydnadsbuskar
             Beskärningsråd från Trädgårdsringen
             Arcadian archives