sommar sommarbär

Sommarens bär

Själv är jag mycket förtjust i de fantastiska svenska bären. Vad vore sommaren utan jordgubbar med glass eller en hallontårta? Därför satsar jag mycket på att odla bär även om det är ganska arbetskrävande. Dessutom älskar jag att gå ut i skogen och plocka de vilda bären. Blåbär ingår verkligen bland basfödan i vårt hem. Nedan visar jag lite av mina odlade bärsorter.

Jordgubbar (Senga Sengana)

Av mer eller mindre nostalgiska skäl så odlar jag sen länge en sort som heter Senga Sengana. Orsaken är inte bara nostalgisk (den odlades i mitt barndomshem) utan helt enkelt för att jag ännu inte påträffat en jordgubbssort som smakar lika gott. Däremot har sorten ett flertal andra defekter som antagligen förklarar varför den numera är helt borta från kommersiell odling. Bären är mycket ömtåliga för transport och de är dessutom tämligen mottagliga för gråmögel vilket starkt kan reducera skörden en våt sommar. En mer allvarlig defekt är att sorten med åren degenererar vilket gör att man inte hur länge som helst kan föryngra sitt jordgubbsland med plantor från revor. Efter 10-15 år bör man helt byta plantbestånd för att återfå bra skördar och bär med bra kvalitet.

På senare år har jag för att gardera mig lite även skaffat en annan sort som är i det närmaste lika god som Senga Sengana. Den sorten heter Corona och ger om möjligt ännu större bär än Senga Sengana. Sorten är lite tåligare och finns fortfarande i handeln (så välj den ifall ni kan när ni köper jordgubbar).

Att odla jordgubbar är mycket krävande och det är lätt att man ger upp om man har ett större land. Ogräsrensning är ett måste för plantorna har svårt att hävda sig utan hjälp. Dessutom bör man täcka jorden med något täckmaterial (halm eller dylikt) för att inte bären skall bli för jordiga efter ett häftigt regn. Som om inte detta vore nog så måste du täcka över landet under skördetiden med ett nylonnät för att få ha bären ifred från fåglarna.

Man skall helst inte gödsla plantorna på våren för då gynnas bara plantornas bladtillväxt och ej blomsättning. Gödsla därför efter skörden i juli. Jordgubbar vill ha tämligen sur miljö så kalka inte i landet. Ett jordgubbsland ger bara bra avkastning i cirka tre år så plantera därför kontinuerligt nya rader med plantor och ta bort alltför gamla så har du alltid någon rad som ger bra med bär. Om man vill ha hållbarare och mer lättodlade bär än Senga Sengana kan man välja exempelvis sorterna Corona eller Maxim.

Hallon (Preussen)

Hallon (Veten)

Ett annat mycket användbart sommarbär är hallonet. Jag har erfarenhet av två sorter (Preussen och Veten). Tidigare odlade jag Preussen som är en fantastiskt bördig sort som ger mycket stora skördar även ett normalt år. Det var inte ovanligt att jag kunde plocka 30-50 liter hallon på mitt tidigare hallonland som bestod av två rader på vardera cirka 10 meter. Denna sort är bäst som ätbär och mindre bra om än tjänlig för syltkokning.

Min nuvarande sort Veten är bättre som syltbär. Den ger en fantastisk hallonsylt - intensivt blodröd och mycket välsmakande. Som ätbär måste man komplettera lite med socker för att det skall bli bra. Även denna sort är mycket bördig och en mycket stor fördel är att man får ha bären ifred för fåglar som inte gillar dessa lite sura bär. Men jag saknar ändå i nuläget ett desserthallon och jag skall försöka få tag i det varmt rekommenderade Mormorshallonet som ett komplement till Veten.

Jobbet med hallonodling är nästan (men bara nästan) lika omfattande som med jordgubbar. Ogräsrensningen är inte lika tung eftersom hallonhäcken är stor och därför ej ger så mycket utrymme för ogräset att växa. Men - se upp med kvickrot och tistlar som lätt kan snärja in sig i de rätt ytliga hallonrötterna! Det stora jobbet med hallonhäcken är att sörja för att ett ordentligt stöd finns för de rätt rangliga och lätt överbelastade buskarna. Här gäller det att sätta upp rejäla pålar och slå linor emellan som kan användas för att binda fast buskarna i. Tyvärr hade jag med min tidigare söta hallonsort Preussen en hel del problem med fåglar (främst gråsparvar och björktrastar) som hackar sönder bären. Därför tvingas man kanske ibland att försöka skydda buskarna med nylonnät men det är lite bökigt och det är lätt att man trasslar in näten ordentligt i buskarna. Allmänt sett så kan man säga att ju sötare bär desto mer intresserade är fåglarna. Alltså, de älskar Preussen men låter oftast bli Veten (precis i analogi med situationen för söta körsbär och sura klarbär).

Hallon är annars lättodlade och kräver inte mycket vare sig av jordmån eller gödsling. Naturgödsel (gärna komposterad) är att föredra för annars kan tillväxten bli alltför snabb på bekostnad av blomning och kartsättning. På sistone har jag även börjat lägga gräsklipp mellan raderna och det ger också en god gödsling samtidigt som det håller tillbaka ogräset något.

Kända problem är hallonskottsjukan och virusangrepp. Hallonskottsjukan visar sig som svarta fläckar nertill på stammarna och är angreppet kraftigt kan buskarna dö. Klipp bort skott med mycket fläckar och glesa ut buskarna så att inte risken för överföring mellan grannbuskar är för stor. Glöm dessutom inte att omedelbart efter skörd klippa bort de skott som givit skörd (dessa dör efter skörd) för att ytterligare minska risken för att smittan förs vidare. Virusangreppen yttrar sig så att istället för ett fåtal höga skott (1-4) per planta så växer ett flertal låga skott istället med nästan utebliven skörd. Gräv bort dessa plantor helt för att inte virusangreppet skall spridas vidare.

Boysenbär (Tayberry)

Detta bär är relativt nytt och det är kanske inte många som har upptäckt att det med lätthet går att odla i svenska trädgårdar. Bäret är en korsning mellan björnbär och hallon och har en ganska säregen smak. Bären kan bli kolossalt stora, nästan i klass med jordgubbar. De skall växa i en spalje, helst mot en södervägg för att få så snabb utveckling och mognad som möjligt. Mina bär mognade redan i början av juli och bäret är mycket användbart på exempelvis tårtor och i frukostfilen. Det går att frysa men det blir sällan några bär över (!) för detta ändamål. De skott som burit frukt skall klippas bort efter skörd precis som för hallon. Nya skott måste bindas upp emot spaljen med jämna mellanrum (tillväxten är ganska snabb - skotten kan bli 4-5 meter långa). Tyvärr fick jag för något år sedan avveckla denna buske eftersom den visade tendenser att vilja ta över hela trädgården. Skottspridningen blev så omfattande att jag till sist beslöt att ta bort den. Tänk på att ha ordentligt med plats ifall ni planterar den.

Björnbär (Black Satin)

Ett mycket användbart bär är det trädgårdsförädlade björnbäret. Det ger stora skördar och är förhållandevis lättodlat och lättskött. Min sort (som jag tror heter Black Satin) ger förbluffande stora skördar (10-20 liter på en enda buske) vilket gör att man verkligen kan få stor användning av bären. Björnbärssylten blir mycket god och den är närmast lika god som den du får från vilt växande björnbär. Den stora skillnaden är naturligtvis bekvämligheten vid plockning. Du kan stå upp (behöver ej kröka rygg) och du får lätt ihop stora mängder eftersom de förädlade sorterna ger minst dubbelt så stora bär. Ytterligare en mycket stor fördel är att de förädlade sorterna saknar taggar. Min sort ger mycket tidig skörd. Redan i början av augusti kan jag börja plocka och skörden pågår sedan ända till frosten kommer. Kom dock ihåg att vänta så länge som möjligt innan du plockar av just denna sorts bär. De måste bli svarta och DESSUTOM tappa lite av glansigheten innan du plockar av det. Tar du bären för tidigt kan de kännas lite väl syrliga (dock ingen nackdel om du skall göra sylt). Framåt slutet av september då det börjar bli kallt och fuktigt så kan bären börja ruttna innan de mognat färdigt men då är ändå det mesta av skörden redan färdig så det gör inte så mycket.
Det finns många andra sorter (t ex den mycket vanliga Thornless Evergreen) men de ger ofta en alltför sen skörd på året vilket ofta gör att skörden blir liten. Det lär också finnas en ny skotsk sort (Loch Ness) som ger mycket söta och fina bär (enligt bär- och tomatexperten Åke Truedsson) men det kanske dröjer lite innan denna sort kommer ut i handeln mer allmänt.

Precis som för hallonen och boysenbären så måste du ta bort skott som givit skörd och binda upp nya skott i spaljeanordningen. För säkerhets skull kan man också täcka jorden närmast roten med löv eller porös jord för att förhindra frysning på vintern. Glöm ej gödsla på våren och under skördetiden är det viktigt att du vattnar regelbundet vid torka. Pröva gärna att föröka växten genom kloning (avläggning av grenar på marken). Jag flyttade med sorten från vår förra trädgård genom att ta med en sådan föryngrad planta.

Amerikanska jätteblåbär (Vaccinium)

Det här är ett fantastiskt roligt bär att odla. Växer kraftigt och ger en otrolig mängd väldigt stora bär (OBS: Bären ovan har i det närmaste naturlig storlek!). Bären smakar ungefär som vilda blåbär men har inte lika intensiv smak. Dessutom är bären ljusare innanför skalet än vanliga blåbär. Notera att busken är en surjordsväxt som absolut inte får kalkas. Vid planteringen bör man blanda in rejält med torvmull i planteringsjorden. Blåbäret kräver korspollinering vilket gör att man bör plantera två olika sorter tillsammans.

Månadssmultron

Till sist måste jag nämna att det även går att odla smultron i trädgården. Den trädgårdsförädlade sorten ger större bär och brukar kallas månadssmultron. Se till att skaffa er flera tuvor om ni har barn i familjen. De tycker det är spännande att leta upp dem. Tyvärr kanske de har lite svårt att vänta på att de skall bli verkligt mogna. Men har ni varit bortresta en vecka mitt i sommaren och kommer hem så kan ni ge er på att barnen springer bort till smultrontuvorna det första som sker efter hemkomsten. Härligt att se när de frossar i bären.

Läs mer om bär: